Ungefär 1,5 år senare.
Dags att skaka liv i bloggen igen tror jag!
Vi får se hur tätt inläggen kommer dugga.
Vi får se hur tätt inläggen kommer dugga.
Sist jag skrev gick vi i väntans tider. Nu har busfröet funnits i våra liv utanför magen i drygt 1,5 år.
Noah heter den lille krabaten, som för övrigt inte är så liten längre. Om exakt en vecka ska han skolas in på dagis. Vad skrev jag nu, DAGIS??!! Jo..det är ju faktiskt så. Det som kändes så avlägset när vi satt på baksidan en morgon i början av augusti, jag på en filt och Noah i babysittern - sparkandes på de små bollarna på lekbågen. Plötsligt både går, springer och klättrar han så hans arma föräldrar fullkomligt får hjärtflimmer. Vart tog tiden vägen?
Vi bor kvar i samma tvåa, har kvar samma jobb och är väl oss lika men med lite mer erfarenheter och några fler timmar minus på sömnfronten. Om två och en halv vecka går flyttlasset. Efter åtskilliga husvisningar har vi äntligen hittat huset med stort H! Jag får lite kalla fötter emellanåt då jag kompromissat ang köket. Det ska nog bli bra ändå. Det är i samma storlek som det vi har nu och jag hade önskat ett stort, ljust och luftigt kök. Och kanske inte utsikt mot grannens röda husvägg. Men, man kan inte få allt!
Härligt ska det bli att få lite större boyta hur som helst! Och inget behöver vi renovera, inte direkt iallafall.
Kommer dock bli en utmaning att inreda det då min andre hälft, som inte visat något gigantiskt intresse för inredning tidigare, inte riktigt tycker som jag. Och då har vi ännu bara pratat om kristallkrona (fejk såklart) över matsalsbordet och huruvida vi ska ge Noah en växasäng eller en vanlig/juniorsäng. Har hört om de par där kapitlet inredning helt vilar i kvinnans händer. Undrar jag hur de har nått dit? ;-)
Härligt ska det bli att få lite större boyta hur som helst! Och inget behöver vi renovera, inte direkt iallafall.
Kommer dock bli en utmaning att inreda det då min andre hälft, som inte visat något gigantiskt intresse för inredning tidigare, inte riktigt tycker som jag. Och då har vi ännu bara pratat om kristallkrona (fejk såklart) över matsalsbordet och huruvida vi ska ge Noah en växasäng eller en vanlig/juniorsäng. Har hört om de par där kapitlet inredning helt vilar i kvinnans händer. Undrar jag hur de har nått dit? ;-)
De avslutande månaderna av 2014 blev ganska röriga och med en del olyckligheter då min far drabbats av en elakartad hjärntumör. Operation är uteslutet så han har nyligen avslutat 6 veckors strålbehandling och ska snart påbörja en ny omgång cellgifter. Vågar inte annat än tro att det ska gå vägen och att pappa ska komma tillbaka och bli sig själv igen. Detta skedde i samma veva som jag gick tillbaka till jobbet efter mammaledigheten. Vilket i sig var en omställning. Att vi en månad senare stod mitt i en husaffär gjorde väl inte livet mindre komplicerat. Men det har ju löst sig väl. Som om det inte var nog så har nu min morfar blivit så till åren kommen att han inte riktigt har koll på saker och ting. Så det startades en resa även med honom, dagarna innan jul. Högst troligt leder det till försäljning av lägenhet och flytt till annat boende. Vem vet, kanske redan nu i januari.
Ja, vad ska vi tro om 2015?! Det MÅSTE bli ett BRA år!
Året då pappa vinner kampen, morfar får en trygg och bra boendesituation, vi blir husägare och hyresvärdar.
Året då allt ställs till rätta.
Med hopp om ett kärleksfullt 2015! ♥
Med hopp om ett kärleksfullt 2015! ♥