Mina sista ord till Dig, farbror Kjell.
Frukosten var intagen, vi satt och tittade på nyhetsmorgon då mamma ringde på min mobil.
- Jag har en sorglig nyhet, sade hon som de två tidigare samtalen av samma karraktär detta år.
Även denna gång trodde jag att det gällde morfar, som ju är till åren kommen och inte i bästa skick. Men det skulle snart komma till min vetskap att, denna gång var det min "nyfunne" farbror Kjell som dragit sitt sista andetag.
Som jag skrev i föregående blogginlägg för ca en månad sedan, led han av Lungfibros. Hans lungor var redan illa tilltygade när han för fem år sedan fick diagnosen. Men med sin inre styrka och tro, med familjens och vännernas stöttning och omhändertagande har han lyckats hålla ut. Så stark, så glad och med en gnista i ögonen som vittnar om en envishet som bara en Jonsson kan ha. Jag är så innerligt glad att jag fick träffa honom en gång som vuxen, och se en i raden av mitt släktband. En i raden som är så slående lik min far, till utseende, kroppsspråk och framförallt tal. Eftersom vi inte har kontakt med några andra än ETT av pappas alla syskon, jag tror de var 11 från början, så kändes det här extra stort. Jag har försökt ta upp kontakten med några av dem, men de verkar inte särskilt intresserade. Därför betydde detta möte så oerhört mycket, att bli mottagen med öppna armar av släktingar jag inte sett på 18 år.
När vi skulle åka därifrån efter några timmars prat och skratt, lovade vi att snart komma tillbaka och hälsa på. Kjell sade att vi skulle ställa till med fest och se till att samla alla mina kusiner med deras familjer, som bor där omkring. Det hann aldrig bli av.. Men jag vet att Kjell hade gillat det så jag hoppas att det kan bli av trots allt.
Tårarna vill inte riktigt ta slut..
När Dennis och jag satt i köket, tittade jag ut mot fönstret i rummet intill. Det satte sig en fjäril på spröjset, den såg så stor ut! Vi tittade en liten stund, sen tog jag kameran och gick ut. Jag fick en närbild på den innan den flög iväg på lätta vingar. Den var så vacker! Det är inte utan att man får en märklig känsla i kroppen..
Så, om det finns en himmel eller ett Nangijala, så hoppas jag att vi ses där Kjell!
Tills dess, vila i frid <3
