Världen brinner
En stund senare ser jag på nyheterna som rapporterar från krigets Syrien. Det är så sjukt så jag finner inga ord!!! Bilder av barn med blod rinnande från sina huvuden som springer för sina liv. Den sista bilden av reportaget som fastnade på min näthinna var den av ett spädbarn, kanske 4-5 månader gammalt, med blodstänk på kläderna som fick sitt ena ben omlindat med ett bandage som genast färgades rött av blod. Fattar du?!! EN OSKYLDIG BEBIS!!! Jag blir vansinnig om jag fortsätter tänka på det. Och då såg jag EN bild på EN bebis av alla de som drabbats av den sjuka värld vi lever i.
Jag är rädd för vart det här ska sluta. All terror som huserar där ute, för att inte säga mitt ibland oss. Jag är rädd för att låta mitt barn växa upp i det här klimatet.
Jorden vi lever på då?! Vad gör vi med den??
Saboterar!! Förstör den miljö som nästa generation ska leva i, de får sona för våra brott. Jag är ingen miljöhjälte heller, pendlat 5 mil om dagen i 4 år med bil istället för buss. Med argumentet att det skulle ta för mycket tid med buss. Och det är med säkerhet inte det enda jag gjort som inte är gynnsamt för miljön. Men det jag, eller min familj, faktiskt bidrar med i kampen mot klimathotet är: vi sorterar våra sopor inkl. matavfall, försöker låta bilen stå och ta cykeln istället, vi äter vegetariskt en eller flera gånger i veckan, köper mycket begagnat både kläder och annat, hushåller med både vatten och ström, elförsörjningen kommer från grön el, vi tvättar och diskar på eco-program..listan kan göras längre. Men om inte ALLA drar sitt strå till stacken så kommer inte dessa insatser att räknas. Om det inte redan är kört för vår planet redan. Det känns så när man ser nyheterna och väderprognoserna. Jag är övertygad om att våra barn kommer få se miljöhotet bli verklighet i större utsträckning och vem vet hur illa det blir.. Detta skrämmer mig såpass att jag som så gärna vill ha ett barn till, funderar på om jag har samvete att sätta ännu ett liv till den här världen. Samtidigt tänker jag på Noah, ensam är inte stark. Även om han är vuxen den dagen han inte har varken mig eller sin pappa kvar i livet. Ett syskon är alltid ett syskon.
Barnen av idag har en tuff och hård värld att gå till mötes och det gäller att vi rustar dem väl.