Hjärtsliten..
Nu kommer han förhoppningsvis hem senast på onsdag, annars fredag.
Jag som var så nöjd och glad över att jag mått bra och hela tiden haft saker att göra så att jag inte börjat sakna sådär så att det gör ont.. Nu gör jag det. Saknar så att hela hjärtat värker. Och kommer så att göra i flera dagar och nätter till. På grund av att de knappt någonsin sett snö i det där Skottlandet. All kommunikation står visst stilla. Så jävla frustrerande!
Nu brister hela min mur som jag under de här 4 dagarna byggt upp, tårarna rullar längs kinderna. Patetiskt att grina för att man saknar sin hjärtevän efter 4 dagar? Det finns nog de som tycker det. Men det här är JAG och så här fungerar JAG, kan inte rå för det.
Det ska visst snöa måndag-torsdag i Edin-fucking-burgh så jag vågar inte ens hoppas att han kommer hem på onsdag. Blev en lång weekend det här..
Idag är det två år sedan vi träffades.
Å vad jag önskar mig tillbaka till den magiska kvällen..
Längtar så efter att få känna din värme när du kramar om mig.. Att vakna mitt i natten och lugnt kunna somna om igen när jag ser dig i djup sömn bredvid mig. Men nu är det många distansmil hav mellan oss. Och minutrarna hasar sig fram.. Vi somnar under samma himmel iallafall.. Men hur ska jag få tiden att gå..?
Saknad, ballader och lite blottlagda känslor får mina tårar att inte vilja ta slut.. Snart blir det kortslutning i tangentbordet.
Sätter mig i soffan istället. Ensam.