Lindas universum

Jisses...det händer aldrig mig! Jag som inte ens vinner på trisslotter:)

Killen som jag var hopplöst förälskad i som liten flicka, killen som kan lura skjortan av vem som helst (bokstavligt talat, han gjorde det på en av männen i publiken), killen som gör magi till verklighet! Joe Labero, utav alla som satt i publiken valde han bl.a. att dra upp mig på scenen!:) "- Lady.." Sa han och tog tag i min hand, fort bar det iväg uppför trappen och ut på den lilla satelitscenen. Där fanns två pallar, jag satte mig (åt fel håll) på en av dem. Han frågade om jag är gift eller lycklig, jag svarade såklart lycklig:) Sedan fick jag välja ett kort att komma ihåg, som han sedan blandade in i kortleken och givetvis fann på massa märkliga sätt. Jag minns knappt hälften av allt, gissa om jag var nervös! Dessutom var det svårt att höra vad han sa ibland, så det blev ju fel ett par gånger:) Men då fick Kristinehamnarna nåt att skratta åt iallafall:) Det bjuder jag på..
När han var färdig med mig fick jag en blodröd ros och han följde mig tillbaka till min stol.

När showen, knappt två timmar senare var över, ville jag givetvis ha ett bildbevis på att jag träffat honom. Men det var inte så enkelt, men med min övertalningsförmåga så löste det sig:) Nåja...jag blev tvungen att köpa hans bok för 200 riksdaler för att få komma innanför stängslet och förbi vakterna, då fick jag både hans autograf och två bilder av oss två ihop:) Så nu ska jag minsann läsa boken från pärm till pärm.

Minns att jag ett år, på den tiden när jag svävade på små rosa moln när jag såg Joe på tv, i födelsedagspresent fick Mickey Mouse's trollerilåda av mamma och pappa. Glädjen var stor:) Men det blev aldrig någon magiker av mig.. Jag överlåter det till sådana som Joe Labero, själv nöjer jag mig med att jag kan koka soppa på en knapp.. :)

Nu ska jag ta min förkylning och gå till sängs.

Godnatt gott folk!