Lindas universum

Tisdagkväll ca kl 19.15
Har precis svängt av 26:an vid Lökstad när en kattunge hoppar ner i diket från vägen.
Instinktivt säger jag åt Dennis att stanna bilen, den katten är för liten för att vara utomhus. Eftersom den är trefärgad konstaterar jag att det är en hona. Hon kommer springande och skrikande mot mig, jag tar upp henne i famnen och börjar gå mot närmsta hus för att höra om de känner igen henne. Men ingen lycka där..
Så vi tar henne med hem, mina katter blir inte direkt lyriska utan reser rygg och väser allt de kan mot den stackars kissen som skakar av rädsla. Två timmar ägnar jag åt att ringa runt till folk som bor i området utan att hitta något som kan leda till en ägare. Polisen skrev en notis ifall någon skulle höra av sig. På ica sitter det en lapp, men ingen har hört av sig än. Hon är ca 3 månader och väger ca 1,5-1,6kg och helt underbar!!!

Nu ligger hon ihopkurad i mitt knä och sover, det tar på krafterna att försöka bli sams med två lika vrånga som fullvuxna kissar. Elsa har precis lämnat sin survrå i tvättstugan och svassar omkring i huset medans Sune lojt ligger och sover på den finaste soffan här. Den här kissen, tror jag ska kalla henne Siri, är så tillgiven och vill inget hellre än att ligga i mitt knä. Nu när hon bott in sig här och Sune & Elsa så smått börjar acceptera henne, så känns det som att förlora en vän när jag blir tvungen att hitta en ny ägare till henne. Ska fråga vår granne Tore, som lever ensam men som älskar katter, om han vill ta sig ann henne. Då kan jag åka å titta till henne ibland. Men det värker i hjärtat att lämna bort henne..

Får försöka göra något vettigt nu...Dennis tränar å kommer inte hem förrän vid 21.

Kram kram