I höjd med fotknölarna..
Helt plötsligt vill jag förändra mig, inte bara mitt yttre utan hela min attityd och utstrålning!
Fick en känsla av att jag upplevdes som skör, sårbar och likgiltig med mitt långa ljusa hår uppsatt i en söt hästsvans, blå ärliga ögon och knappt märkbara existens. Jämfört med denna person som på håll utrstrålade mer styrka och självförtroende än jag någonsin ägt, bara genom sitt sätt att gå.
Viljan att färga håret, sticka ut lite mer kom över mig som ett vagt illamående.
"Självförtroende är sexigt" har jag hört. De orden uttalades inte om mig, det är jag helt övertygad om!
Eller rättare sagt, jag övertygar mig själv om det. Känner mig inte det minsta sexig eller attraktiv efter de minutrarna efter "mötet" och diskussionen som senare gled in på ämnet och genererade de sagda orden ovan.
Har precis duschat, rakat benen och peelat hela kroppen. Tänkte laga en god middag tills ikväll, tända lite ljus och försöka visa mig från min bästa sida. Ska fixa naglarna (röda kanske?), lägga en snygg make och hitta nåt snyggt i garberoben att ha på mig.
Är det ett försök att visa ett "fejkat och ytligt" självförtroende i hopp om att bli "sexig"?? Eller bara en desperat handling för att rikta uppmärksamheten mot mig och skugga alla andra som kan tänkas ta den ifrån mig??
Sjukt jobbiga tankar..