Lindas universum

Vaknade vid 9...utanför är det blött och grått. Men fåglarna kvittrar åtminstone!
Ljudet av tvättmaskinen blandas med fågelsången, katterna ligger rofyllt på soffan och tvättar varandra.
Jag får en känsla av att den här dagen kommer bli lång.
Helgen har gått fort, firade Dennis farmors 80-årsdag i lördags och igår tränade jag kickboxning igen. De känns i vaderna idag=) De va problematiskt att ta sig ner för trappen när jag klivit upp. Lite öm i axelpartiet med.

Hittade en del trevliga recept igår, svärmors kakor och pollykaka. Är lite sugen på å testa nåt av dem idag. Det jobbiga är att jag faktiskt inte alls är sötsugen, förengångsskull. De e ju bara så kul å mysigt att baka! Jaja...får se va de blir..

Imorgon ska vi till Mariestad en sväng, jag ska lämna in min mobil och Dennis ska kolla på skor..
I like tisdagar..!

Ska försöka hitta nåt å fördriva tiden med en stund nu...:)

Kram!

----------------------
12.45

Tillbaka..
Fanns inget å göra...eller rättare sagt jag tappade allt vad lust och ork innebär.
Kollade vad jag får av min sketna a-kassa....de räcker te hyran (för en lya jag inte ens bor i längre,fast jag får skylla mig själv) å sen inge mer...kuuuul! Jag förstår mycket väl att hoten ökat mot t.ex. a-kassan. Folk är väl desperata i dessa tider!Å ärligt talat börjar jag bli de me.. Känns som om man betalar till a-kassan varje månad bara för att bli förnedrad när ersättningen kommer... Hur tror de att man ska klara sig????
Får väl flytta hem till mamma igen....=( Innan de med de vita rockarna kommer å hämtar mig....man blir ju knäpp av oro..

Något tips, någon???

----------------------
17.20

Hmmm....inget vettigt gjort än...
Min ögonsten kom hem...blott för en halvtimma å nu är han iväg igen..
Du får gärna tycka att jag idkar självömkan nu...för så e de nog.
Men de e faktiskt så att jag har ytterligare ca 3 timmar att fördriva i min ensamhet med katterna oroligt springandes runt benen. Jag vet att man är sin egen lyckas smed och att man har det inte roligare än vad man gör sig.
Men vad hjälper det när man hamnat i grubbleriträsket?
En skrämmande tanke är att datorn idag blivit min bäste vän...
Jag behöver människor omkring mig, göra roliga saker, ha något att se fram emot, små trevliga instick i den annars mycket gråa vardagen.

Det här har förhoppningsvis gått över tills imorgon..liksom träningsverken som förlamar min kropp.

Skriv gärna ett par uppmuntrande ord..